Jag vart en smula ledsen idag. En viss person sa att han skulle vilja ha en annan än mig mitt framför mig... Han berättade i alla fall att "den" hade vart ironisk och att han nästan alltid va det, vart lite undrande han brukar säga rätt fina saker till mig så vart en smula bekymmrad. Det värsta va att han inte trodde på att jag vart lite små sur ...(!)


Jag fångar ilskan i min hand och knyter den hårt, kastar iväg den och går sedan,
utan att vända mig om för att den långsamt ska falla ner och möta botten av glömska.