Jag skulle vakna mitt i natten, gå upp och ta en lång promenad. Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främande stad. Jag skulle inte ha så brottom med att träffa någon ny. Jag vet mycket om mig själv, precis som du. Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu...

Jag skulle sitta på ett tåg och låta stockholm va. Jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha. Jag skulle unna mig att dröma hundra mil genom europa med en främling lika till litsfull som du. Jag skulle pröva mina läppar mot någon annan om du lämnade mig nu...

Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans. Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi tillslut har blivit sams. Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat som jag varit med förut någon stans. Jag antar det finns någon du skulle ringa om jag inte fanns...

Jag kanske skulle leta upp någon inre som en fjäder i hatten. Det skulle bli för tomt om ingen fanns där och värmde mig i natten. Jag skulle aldrig ha tålamod av någon att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du. Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu...