Jag borde lägga mig och skrika, skrika till min röst helt har lämnat kroppen.
Jag borde gå ut och springa, springa tills mina ben viker sig.
Jag borde slå på mig själv, slå tills kroppen helt har stutat känna efter.
Först då kan jag återvända hem och fortsätta med mitt patetiska liv.